Anna Maria Claessons samlade texter

I länsmuseernas samlingar finns ofta smycken tillverkade av människohår. Det kan vara klockkedjor, halsband, armband och broscher av konstfullt flätat, snott eller knypplat hår.

Konsten att tillverka hårsmycken är känd på kontinenten sedan länge. I Sverige spred sig bruket att bära hårsmycken bland de högre stånden mer allmänt under 1700-talet, även om det förekom redan på 1500-talet till exempel vid svenska hovet.

1833 utkom i Stockholm en broschyr kallad Konsten att göra hårarbeten och vid denna tid var konsten att knyppla hårsmycken väl känd. Framför allt var dalkullor från Våmhus och Bonäs socknar kända hårsmycketillverkare.

På sina långa arbetsvandringar ända till Ryssland hade de lärt konsten och under 1860 – 1870-talen var hårsmycken av tillverkade av dalkullor mycket omtyckta. Så populära att de började bli för folkliga och sågs som för simpla för de mer burgna samhällsklasserna.

Arbetsredskapet var en så kallad kedjeställning som liknar en knyppeldyna. Tekniken har också använts under 1800-talet för att göra tavlor. I Kulturens årsbok 1949 berättas om en inramad blombukett av hår med bidrag från inte mindre än 25 kända Lundabor!

Eftersom jag inte fått tag i denna texts ursprungliga illustration – ett par hårsmycken ur Jönköpings läns museums samlingar, så visar bilden ovan en brosch från Falkenbergs museum via DigitalMuseum.

Publicerad i Jönköpings-Posten 12 mars 1986.