Anna Maria Claessons samlade texter

Den medeltida stenkyrkan i Rogberga socken skövlades och brändes flera gånger, utsattes för vådeld, förändrades och byggdes om. Slutligen – år 1867 – revs den och ersattes av en ny.

Men Maria från Rogberga gamla kyrka lever än. Hon är en ung flicka med tjocka hårflätor och mjuka runda kinder. Sedan 1200-talet har hon tålmodigt suttit på sin tron. De lysande färgerna är borta, men i ett veck syns att hennes dräkt har varit röd. Armarna är stympade, Jesusbarnet är förlorat.

Inredningen i medeltidskyrkan speglade samhället utanför. Högaltaret i koret var tillgängligt endast för prästen. Församlingen följde gudstjänsten vid lekmannaaltaret, som var placerat framför korskranket under krucifixet. Stormannen satt vid sin läktare i väster och begravdes efter sin död inne i kyrkan.

I långhusets sydöstra hörn fanns ett altare för kyrkans skyddspatron. I dess nordöstra hörn stod i regel ett altare till Marias ära. Den himmelska drottningen gav kvinnorna, de fattiga och de sjuka tröst. I Gränna medeltidskyrka hittades mynt vid platsen för Marias altare. Offrades de till Madonnan med en bön om hjälp?

Under de första århundradena efter Kristi födelse ökade intresset för Maria. Särskilt de germanska länderna omfattade Maria med kärlek, här kom hon att ersätta de fornnordiska gudinnorna Frigg och Freja. Under medeltiden blommade Mariakulten. En rad kyrkor helgades åt Maria, liksom alla cistercienserkloster. Nydala kloster, som grundades 1143, kallades Sancta Maria de Nova Valle. Under året firades många kyrkliga fester till Marias ära. Jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars är välkänd i vår almanacka, men under medeltiden firades t ex Marias födelse, tempelgång, kyrkogång och himmelsfärd. Mässor, böner, legender och sånger skapades för och om Maria.

Så här hälsades menigheten av lagmannen enligt Tiohäradslagen:

Guds frid och Sankta Marias / vare med oss / som komma hit och fara hädan.

Med reformationen upphörde officiellt tillbedjan av Maria. Men i folkets hjärta levde hon kvar. Folkliga benämningar på växter som syftade på Jungfru Maria var vanliga. Jungfru Marie kåpa (daggkåpa), Jungfru Marie brudtäcke (vitmåra), Jungfru Marie sänghalm (gulmåra), Jungfru Marie ögonhår (sileshår), Jungfru Marie ögon (förgätmigej), Jungfru Marie kyrkoljus (kungsljus) är några exempel.

Talet sju förknippades med Maria ( Maria hade t ex sju dygder och hon fick uppleva sju smärtor), och sju var antalet blommor i kyrkkvasten som kvinnorna bar till kyrkan.

I visor, trollformer och folkböner dök Maria upp. Maria kunde stilla blod, hela vid ormbett och värk, säkra mjölktillgången hos både djur och människor och ge smörlycka. Maria bar krona. De späda flickebarnens gravar pryddes med en krona av papper och den jungfruliga kronbruden bar Mariakrans.

Eftersom Maria själv fött barn utan smärta, kunde hon hjälpa till vid svåra förlossningar. I Finnveden, berättar Gunnar Hyltén-Cavallius, läste jordemodern följande bön:

Jungfru Maria, läna mig nycklarna dina, / till att öppna mitt lif och föda mitt barn!I Herrans Jesu namn.

Samma bön återfinns i övriga Norden och bygger på föreställningen om att Maria också hade nycklarna till himmelriket. Till hjälp lades därför i barnsängskvinnans säng en nyckel eller växter som Jungfru Marie sänghalm. Jungfru Maria särk eller linne (jämför blomnamnet Jungfrulin) lindrade också vid förlossningar.

I Åkers socken lästes följande bön på 1600-talet:

Hjelp Gud! / Jungfru Maria! / Låna mig sarken tin then widja, medan jag föda måtte / sonn eller dotter utan lyte! / I nampn Faders och Sons och den Heliga Andes.

Bild: Maria från Rogberga kyrka. Foto: Göran Sandstedt, Jönköpings läns museum.

Publicerad i Tiotusen år. Småländska kulturbilder 1992 utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund och Jönköpings läns museum. I boken finner du källhänvisningar.