Gyllene liljor kallades de krympta kvinnofötterna med sin vackra broderade sidenskor som livligt beundrades av kinesiska män. I Västergötlands museums samlingar finns en liten, liten sidensko, endast någon decimeter lång, hemtagen av en kapten vid Ostindiska kompaniet vid 1700-talets slut.
Att forma de gyllene liljorna var förstås en smärtsam process som kostade en del flickebarn livet. Vid cirka fyra års ålder veks tårna bakåt och fötterna surrades hårt med långa band och förhindrade på så sätt att växa. Efter några år hade fötterna formats till små klumpar, ju mindre, desto rikare familj.
Missionärer som kom till Kina mot 1800-talets slut förfasade sig över sedvänjan och betraktade den som ett bevis på hedendomens grymhet mot kvinnorna. Förgäves försökte man få kvinnorna att ”lösa sina fötter”. Men vilken kvinna ville riskera att uteslutas ur samhällsgemenskapen och inte till exempel kunna gifta sig?
Fotbindningen förbjöds på 1900-talets början. Men ännu vid seklets slut kunde man möta gamla kvinnor med krympta fötter.
Foto: Reg Fallah, Västergötlands museum
Publicerad i En makalös samling. Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2005 – 2006.
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar