Anna Maria Claessons samlade texter

När Västergötlands museum 2005 förvärvade några akvareller med motiv från omgivningarna vid slottet Dagsnäs, beläget mellan Falköping och Skara skrev jag följande text. Fyra av dem tillkom vid konstnären Elias Martins vistelse på slottet i augusti 1798.

Den femte målades av Pehr Nordquist. Kan det ha varit så här det gick till vid hans besök den 27 juli 1801?

Det är en varm högsommardag. Hovintendenten Pehr Tham och hans hustru Henrica på Dagsnäs gästas av en ung vän, konstnären Pehr Nordquist.

Kanske är det när de spisar frukost tillsammans som värden föreslår en utflykt till kullarna utmed Hornborgasjöns strand. Under stoj och glam vandrar de strax iväg, damerna klädda i lätta sommarklänningar med solfjädrar i händerna och bahytter på huvudena.

Baron von Otter, också tillfällig gäst på slottet, hjälper dem chevalereskt över sten och stängsel. Tham är klädd i grå långrock som hålls samman – inte med knappar, en förkastlig modernitet – utan med hakar och hyskor på hederligt fäderneärvt vis.

Under promenaden berättar han om beslutet för många år sedan. I socknen får inga utländska sidentyger förekomma i fruntimrens sjaletter, inga blå rockar färgade med importerade pigment, inga dyrbara stövlar utan endast rejäla pjäxor som när snön ligger djup förses med sockor av vadmal. Han föregår alltid med gott exempel.

Pehr Nordquist är trettio år. Han har varit elev hos bröderna Martin, nära vänner till Tham, och han uppskattas i vida kretsar för sina bilder ur vardagslivet. Tänk bara på den lustiga Kaffebeslaget. Sedan ett par år råder kaffeförbud i Sverige. Landets ekonomi kräver att all import begränsas. Men så knackas det oväntat på dörren, o vad alla fruntimren får brått att gömma kopparna och den förbjudna kaffekitteln …

Sällskapet vandrar glatt språkande genom den engelska parken, in i björkskogen med sin ”runstensallé”. Värden blir varm och torkar pannan med en näsduk. Han pekar ivrigt på nyplanterade märkliga träd, på kanalen och på orangeriet med sina persikofrukter. Nordquist bär med sig block och pensel, hans värd vill gärna att han porträtterar deras uppsluppna stund i naturens famn.

Nordquist tecknar den pastorala vyn, Henrica Tham beundrar hans skicklighet. Hornborgasjön ligger spegelblank. Några fiskare metar. I fonden syns godsets huvudbyggnad.

Fyrtio år tidigare, 1766, rev Pehr Tham den gamla mangårdsbyggnaden på Dagsnäs. Den nya huset byggdes i sten, putsades och försågs med brutet skiffertak. Mot sjösidan imponerar byggnadens två våningar men besökare som kommer farande genom den långa granhäcksallén möter ett stramt envåningshus med frontespis. Dörrportalens stenar hämtade Tham helt sonika från den förfallna borgen, Skaraborg. Nordquist ritar också av den nyligen uppförda norra tillbyggnaden. I grönskan skymtar flyglar och uthus.

Det är den 21 juli 1801, men aldrig ska Nordquist få veta att hans bild är en av de få som visar godsets utseende på ”Thamens tid” – som folk i socknen skulle kalla Pehr Thams styre, länge efter att det att denne lagt sig till vila på Bjärklunda kyrkogård.

Samma år ska Nordquist göra några bilder som kallats Sveriges fösta serieteckningar. Han kallar serien ”Päder Målare och Munthen”, och den handlar om en fattig målare och hans krävande värd.

Ett år senare reser Nordquist med ekonomiskt stöd av Tham på studieresa utomlands. Han far till Paris och ett par år senare kommer han till Italien. I november 1805 avlider han i Neapel endast 35 år gammal. Lungtuberkulos ändar hans lovande konstnärskarriär.

Många är anekdoterna om Pehr Tham, den originelle godsherren på Dagsnäs. Åsikter hade han om det mesta, allt ifrån damernas kjollängd, antalet helgdagar under året till brandfaran med höga kyrktorn. Viktigt var, enligt Tham, att alltid hedra donatorer med namn.

Och visst har han rätt. Utan stöd från Henning Ahlssons fond, Föreningen för Västgötalitteratur och Västergötlands Fornminnesförening hade det inte varit möjligt för museet att förvärva de fem akvarellerna!

Publicerad i Skaraborgs Läns Tidning och Jönköpings-Posten 2005