Var alltid glad – glädje fördriver bacillerna!

I boken Sanatorieliv, tryckt på Herman Halls förlag i Jönköping 1916, får den lungsjuke rådet att med glädjen som vapen övervinna sjukdomen.

På de stora sanatorierna som vid förra sekelskiftet byggdes runt om i landet – i Jönköpings län fyra stycken – fick patienterna lära sig bekämpa sjukdomen med självbehärskning, renlighet, sunt leverne och förtröstan. Några andra botemedel än kroppens egen självläkande kraft fanns inte. Och de som lämnade sanatorierna skulle bege sig ut i samhället som missionärer för nya hygieniska ideal. Kampen mot ”folkfienden” lungsoten gick hand i hand med framväxten av ”den moderna människan”.

Fienden krossades – men kanske hade sanatorierna en mindre betydelse för den segern. Viktigare var den stigande välfärden; vi började t ex sova i egna sängar, kanske t o m i egna rum, folkhälsan förbättrades och framför allt introducerades nya mirakelmediciner i början på 1950-talet.

Lungsoten blev historia i vår del av världen. Men där utanför frodas fortfarande tuberkulosen som ett mänsklighetens gissel. En tredjedel av jordens befolkning bär idag på tuberkelbakterier! Tbc är den infektionssjukdom som förorsakar flest dödsoffer i världen och den är ledande dödsorsak bland hiv-positiva.

Harriet Löwenhjelm drabbades av ”soten”. Hon tillbringade sina sista år på Romanäs sanatorium utanför Tranås där hon avled natten till den 24 maj 1918.

Sjukdomens historia, de stora sanatorierna, Harriet Löwenhjelms dikter och konstverk – allt vävs samman i det samarbetsprojekt som presenterades 1996 av Jönköpings läns museum och Jönköpings Länsteater. I utställningen Röster om lungsoten, Harriet Löwenhjelm – poet och bildkonstnär och i musikteatern Harriet L. möts bilderna, musiken, orden, historien och samhället.

Emedan i en framtid, allt längesedan är glömt skrev Harriet i sin dagbok som motto för året 1908. Men lungsotens offer ska inte glömmas. Och Harriet är inte glömd, hennes dikter lever!

Publicerad 1996 i katalogen till Harriet L. En kortmusikteater av Agneta Elers-Jarleman med musik av Gunnar Edander som spelades på Jönköpings läns museum.



Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …