Anna Maria Claessons samlade texter

”Landshöfvding Bergenstråhle har jag ej träffat ännu, och det torde knappast ske. När jag först anlände blef han så förskräckt för Rabulistens ankomst, att han i sin vrede lexade upp en ledamot av Societetsklubbens direktion, därföre att Dir:ns ordförande gått och bjudit upp mig på societeten.”

Den som för pennan är Carl Jonas Love Almqvist, författare, journalist och samhällsdebattör, som i ett brev till Wendela Hebbe daterat 23 april 1843, berättar om sin ankomst till Jönköping. (1)

”Men den egentliga planen är, att jag för godt pris vill komma öfver något indrägtigt lantställe, der såväl min goda Maria som mina barn i nödfall kunna hafva ett Hermitage, en Retraite, en boplats, under det att jag själf fortfar som hittills att vara öfverallt och ingenstädes, hvilket nästan ser ut att vilja blifva mitt öde.” (2)

Det var ingen slump att Almqvist sökte en boplats i Jönköpings omnejd. Hans kontakter med staden måste ha sträckt sig bakåt till år 1839, då hans bok Amorina trycktes i en andra upplaga på J P Lundströms tryckeri i Jönköping. På samma förlag gav Almqvist 1842 – 43 ut romanen Tre fruar i Småland.

När den tredje delen av Tre fruar i Småland trycktes var Almqvist i Jönköping. I brevet till Wendela Hebbe berättade han om Sanna, som blev hans familjs fasta punkt under cirka ett och ett halvt års tid, samtidigt som sonen Ludvig avslutade sin militärtjänst i Jönköping.

”Men känner du också händelsevis ett litet vackert ställe, som heter Sanna? Det ligger en half mil utanför Jönköping ”åt öster”. Här är ganska tyst, trefligt, och så nära Vettern, att dess vågor årligen gör inkränkningar strax nedanför vår trädgård. Hvad tycker du väl, att strax nedanför ladugården, ett stenkast ifrån gården, det vi bo, ha förr en kyrka legat (Sanna kyrka), som dumpit i sjön, så att lemningarna ännu finns i Vetterböljorna, och Maria fiskar som oftast upp friska dödskallar med de suberbaste hvita tänder och till och med hårstrån ännu qvarsittande på skallen … Man kan inte begära stort mera. Sedan det gått så illa med Sanna kyrka, har socknens helgedom blifvit flyttad till Ljungarum, der en liten träkyrka nu står. Detta är ingen fantasi, utan gedigen, historisk sanning. Du har väl hört denna berättelse? Men jag tycker, det är ominiöst nog, att just jag skulle komma att bo på en plats, der rent af en kyrka fallit i sjön och dränkts med kyrkogård och alla sina lik.” (3)

Almqvists ”Monografi, samlad och utgifven för att lätta översigten och bedömandt af vissa bland tidens frågor” gavs ut i Jönköping. Den började tryckas hos J P Lundström 1844, men sluttrycktes på ett nystartat boktryckeri i staden, J E Lundström & Compani, senare J Sandwalls förlag. Delägare av detta boktryckeri, som startats 1843, var J P Lundströms son, Johan Edvard Lundström, senare känd som bl a tändsticksfabrikens grundare, och kamreren vid Smålands Privatbank, Johan Sandwall. Tryckeriet var inrymt i Sandwalls hus, som låg på nuvarande hotellplan i staden.

De båda kompanjonerna beslöt också att ge ut en tidning tillsammans. Almqvist kände tidigt till projektet. Den 23 april 1843 skrev han till Wendela Hebbe:

”Tack innerligt för det rosenröda brefvet. Det kan du fullt och fast lita på att jag icke är eller blir hufvudredaktör för någon provinstidning. Jag har väl roligare att göra.” (4)

Den 25 november 1843 kom första numret av Jönköpingsbladet ut med Johan Sandwall som redaktör. Almqvist blev en av medarbetarna och i Jönköpingsbladet fann han ett forum för sina mer radikala ståndpunkter. Ett exempel är serien ”Om orsaken till det närwarande släktets werkliga eller inbillade olyckor” som publicerades 1847. Denna serie skulle senare tryckas om i boken Europeiska missnöjets grunder som anses vara Almqvists ”stora djärva ifrågasättande programförklaring”. (5)

Sommaren 1848 sålde Sandwall Jönköpingsbladet och lämnade Jönköping för Göteborg, där han istället kom att driva Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. I och med detta upphörde Almqvists medarbetarskap i Jönköpingsbladet.

Almqvist var som liberal skribent anhängare av fullständig näringsfrihet, men i brev VI i Europeiska missnöjets grunder finns en central mening:

”Menniskan har en wiss oavytterlig rättighet, den att få lefwa efter skapelsens mening. Detta betyder, att hwar och en skall få framgå i sin sanna karakters werkliga bana.” (6)

Hos Almqvist var kravet på näringslivets frihet sammanfogat med alla människors rätt till ett drägligt liv. (7)

Man kan diskutera hur starkt Almqvist sociala, liberala idéer vann inflytande över de män som skulle grunda flera av Jönköpings första fabriker: Johan Sandwall, hans bror Frans Gustaf samt bröderna Johan Edvard och Carl Frans Lundström. Johan Sandwall anlade 1843 med hjälp av Carl Frans Lundström en fabrik för tillverkning av knappar och andra pressade metallarbeten. 1843 anställde han sin yngre bror Frans Gustaf på metallfabriken. Frans Gustaf blev senare en av grundarna av Sandwallska gjuteriet.

Hösten 1844 började J E Lundström planera för att starta en tändsticksfabrik och i början på 1845 lämnade han J E Lundström & Companis förlag för att på våren öppna Jönköpings Tändsticksfabrik.

Johan Sandwall och J E Lundström var nästan årsgamla och hade båda sina politiska sympatier i det liberala lägret. Johan Sandwall har i skrift uttryckt åsikter som stod Almqvist mycket nära. J E Lundströms akademiska studier visar ett med Almqvist gemensamt intresse för humanistiska ideal och båda omfattade prästerskapet med viss motvilja. I sitt rastlösa arbete tycks både Sandvall och J E Lundström varit mindre intresserade av ekonomisk vinning. Lundström var vid sin död inte någon förmögen man. Johan Sandwall, som flydde landet sedan det bl a avslöjats att han förskingrat pengar under sin bankkamrertid, skrev hem till sina föräldrar från New York:

”Min brinnande åtrå att hjelpa andra lidande och betrykta och min deraf följande fiendeskap emot det fattiga folkets förtryckare har störtat mig. /…/ de som förlorat på mig i Sverige hafva råd dertill och penningarna hafva till större delen kommit arbetande och behöfvande menniskor till godo.” (8)

Båda förespråkade fri företagsamhet, men med socialt ansvar för de anställda. Paradoxalt för vår tid är att även användandet av barnarbetare ansågs som ett uttryck för socialt ansvarstagande. (9)

Johan Sandwall organiserade från början en skola inom sin fabrik, där de anställda pojkarna undervisades i kristendom, skrivning, räkning, historia, geografi m m. Undervisningen bedrevs på onsdags-, lördags- och söndagseftermiddagarna med bibehållen lön och som lärare anlitades fabrikens bokhållare. Även J E Lundström tycks så småningom ordnat utbildning för sina anställda ungdomar. Till en början ledde han dessa kurser själv. (10)

Frans Gustaf Sandwall och Carl Frans Lundström var annorlunda personligheter. Båda var födda 1823. Axel Mollstadius har försökt karaktärisera Frans Gustaf:

”Han visste vad han ville, vacklade inte hit och dit och tröttnade inte, då han gått in för något. Hans ordningssinne var i högsta grad utpräglat.” (11)

Carl Frans Lundström lämnade så småningom samarbetet med Johan Sandwall. I stället gick han 1846 in i ett samarbete med brodern i dennes tändsticksfabrik. De båda bröderna kompletterade varandra, den ene fantasirik och full av uppslag, den andre ”nyktert seende och praktisk”. (12)

Senare i livet kom både Carl Frans och Frans Gustaf att sitta i riksdagen, Frans Gustaf representerade först Centerpartiet, ett parti som rymde det mesta från höger och vänster, senare Lantmannapartiet, ett moderat konservativt parti. Carl Frans satt under några år i riksdagen för Centerpartiet.

Bröderna Lundströms och Frans Gustafs insatser i Jönköpings näringsliv har utförligt behandlats i annan litteratur. (13) Men i sitt arbete att utveckla dessa första små fabriker till storföretag avlägsnade sig Carl Frans och Frans Gustaf långt från 1840-talets och Almqvists liberala, radikala och socialt inriktade samhällssyn.

Porträttet av C J L Almqvist är målat av C R Mazer 1836, Fotograf Ulf Berger, Nordiska museet.

Publicerad i boken Jönköping 700 år, utgiven av Jönköpings läns museum 1984

Noter:

1-4. Publicerade i Signe Hebbes minnen, samlade av Hildur Dixelius Brettner 1919.

5. Kurt Aspelin: ”Det europeiska missnöjet”. Samhällsanalys och historiespekulation. Studier i C J L Almqvist författarskap åren kring 1840. 1979.

6. Serien publicerades i Jönköpingsbladet den 2/2, 9/2, 13/2, 9/3, 15/5, 18/5,25/5, 29/5 och 2276 år 1847.

7. Använd litteratur om Almqvist: Axel Forsström: Viktor Rydberg 1960, Gunnar Balgård: C J L Almqvist. Samhällsvisionären 1973, Kurt Aspelin a. a., Örjan Lindberger: Prometeustanken hos Viktor Rydberg 1938.

8. Publicerat i Örjan Lindberger 1938.

9. Se härom i Jönköpingsbladet 7/10 1845, Jönköping förr och nu. Statistiska anteckningar (av A O Hedenstierna) J Sandwalls förlag 1846 och C F Ridderstad: Samlade smärre Berättelser och utkast 1849.

10. R Björkman: Johan Edvard Lundström 1906. I insändaren i Jönköpingsbladet 1845 anges att en fabrik i staden har skola. Skriften Förr och nu, tryckt 1846, talar enbart om Sandwalls skola. Gunnar Cederschiöld/Einar von Feilitzen: Den svenska tändsticksindustrins historia (1946) uppger att Janne Lundström 1859 föreslog bildandet av en skola vid fabriken. En söndagsskola inrättades då.

11. Axel Mollstadius: Sandwallska gjuteriet. I Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund 1960.

12. R Björkman: Johan Edvard Lundström 1906.

13. Se t ex Cederschiöld/Feilitzen 1946 och Mollstadius 1960.