Anna Maria Claessons samlade texter

Stormaktstidens förutsatte en effektiv vapenmakt. Krigsväsendet omorganiserades och rustades upp. Behovet av vapen var stort. Genom ett kungligt plakat år 1620 inrättades fem faktorier i landet, som skulle stå för den inhemska vapentillverkningen. Ett av dessa faktorier förlades till Jönköping.¹

Enligt plakatet skulle de vapensmeder som var bosatta på landsbygden kring Jönköping flytta in till staden, så att tillverkningen kunde effektiviseras och även specialiseras på olika hantverksgrupper. Men trots påstötningar, hot och lockande förmåner förblev en stor del av faktoriets personal bosatt på landsbygden. Orsaken var att vapentillverkningen gav en osäker och ojämn inkomst. Under hela 1700-talet gav detta förhållande upphov till stridigheter mellan ledningen och de arbetare som bodde i staden. Vapentillverkningen kombinerades för de som var bosatta på landsbygden med jordbruk och/eller någon binäring som urmakeri.²

Faktoriets personal fördelade sig över ett område, som sträckte sig från Värnamotrakten upp till Daretorps socken i Västergötland.³

I Jönköpings läns museums ägo finns en omfattande samling smidesverktyg, vilka använts av faktorismederna Blåberg, som i huvudsak verkade på Bredegården i Brandstorps socken, Habo kommun, Västergötland. Föremålen, över 200 stycken, inköptes 1936 och 1949. Ett fåtal av dessa har presenterats i Småländska kulturbilder XXIX – XXX.

Smedsläkten Blåberg kan följas från 1700-talets början till 1800-talets slut, då tillverkningen av armégevär upphörde vid faktoriet. Det kan därför vara av intresse att redogöra för de olika smederna Blåberg, som verkat vid Jönköpings gevärsfaktori, senare Huskvarna gevärsfaktori.

Enligt familjetraditionen är familjen Blåberg vallonättlingar. Detta har dock inte kunnat beläggas. Namnet dyker för första gången upp i Jönköping 1687⁴, då borgaren Erik Olofsson Blåberg avlägger borgared. Erik var inflyttad från Stockholm.⁵ Något släktsamband med smederna Blåberg har ännu inte kunnat konstateras.

Anders Jonsson (1661-1735)

De första kända smederna Blåberg var födda i St. Blåhult, Daretorps socken i Västergötland. Det finns inga belägg för att deras far, Anders Jonsson, var utbildad smed. Vid 1700-talets början finns däremot soldater Blåberg i St. Blåhult. Under denna tid fanns i Blåhult smedsläkten Rånge, Anders Månsson Rånge (född 1687, mästare 1715) och hans son Lars Rånge (född 1720, mästare eventuellt 1748). Ett nära samband mellan Blåbergs i Blåhult och faktoriets personal kan alltså beläggas.

Anders Blåberg (1710 – 1796)

Mästare 1748 och verksam i Kortebo, Järstorps socken, till sin död. Gift med pistolsmeden Jöns Lundbergs dotter Sara.

Lars Blåberg (1721 – 1781)

Mästare 1749. Gift första gången med Maria Andersdotter Beckman. 1752 köper Lars gården Liden i Brandstorps saken, Västergötland, där faktorismedsläkten Beckman verkade. Gift andra gången med Maria Månsdotter Åhsten. 1770 lämnade familjen Liden och återfinns senare på ett torp tillhörigt Jönköpings faktori. Vid Lars död gifte Maria om sig med pistolsmeden Abraham Ruberg.

Jon Blåberg (1697 – 1757)

Färdig gesäll 1731, men mästare först 1752. Var verksam som pistolsmed vid rustkamrarna på Jönköpings slott till sin död.

Anders Blåberg (1738 – 1774)

Mästare troligen 1763. Kallas ibland »rustkammarbetjent».⁶

Anders Blåberg (1754 – 1801)

Mästare 1783 och verksam som faktorismed till sin död. Gick i lära hos sin far.

Anders Blåberg (1752 – 1811)

Mästare 1782. Gifte sig 1785 med en dotter till Måns Andersson i Bredegården, Brandstorps socken, Västergötland. Gick i lära hos sin far och var verksam som faktorismed till sin död.

Petter Blåberg (1755 – ?)

Gick i lära hos sin far och avlade gesällprov 1777. Troligen är det Petter som 1783 är intagen på hospitalet i Jönköping.

Magnus Blåberg (1766 – 1838)

Mästare 1793. Gick i lära hos sin styvfar Abraham Ruberg. Gift 1794 med ytterligare en dotter till Måns Andersson i Bredegården. Efter 1813 återfinns inte Magnus i Pistolmakarämbetets protokoll. Sonen Lars Blåberg (1796 – 1849) var ej verksam som faktorismed, men bosatt på Bredegården till sin död.

Petter Blåberg (1795 – 1861)

Petter flyttade 1823 till Härja socken och uppges då vara faktorismed och mästare. Återfinns inte i Pistolmakarämbetes protokoll.

Lars Blåberg (1786 – 1873)

Mästare 1811 och verksam som faktorismed till 1870, då han uteslöts ur Pistolmakarämbetet på egen begäran. Bosatt på Bredegården. 1836 anklagas Lars av de andra mästarna för att ha försökt »övertala gesällerne till att flytta ifrån andra mästare till sig, hvarföre Blåberg av embetet blev dömd att till fattigkassan erlägga en Rd».⁷ En annan historia tillskrivs också Lars: »Han var nere i Huskvarna en gång och hade gjort en massa låser, ser du, och det första låset blev inte godkänt. Han tog alltihop och kastade ut det i Huskvarnaån. Han fick inget för att han gått dit, men de fick inget heller.» ⁸

Magnus Blåberg (1791 – 1845)

Mästare 1815 och verksam som faktorismed till sin död. Bosatt på Bredegården.

Frans Gustaf Blåberg (1829 – 1888)

Mästare 1850 och verksam som faktorismed åtminstone till 1873. Gick i lära hos sin far och var bosatt på Bredegården. Frans Gustaf hade samma impulsiva sinnelag som sin far. Följande historia tillskrivs Frans Gustaf: ”Jag minns min far talade om att han var ute och rev en gärdesgård och blev ormhuggen i handen. Han tog yxan och skar bort det ormen bitit – om det är sanning eller ej, det vet jag inte.»⁹

Anders Blåberg (1826 – 1911)

Mästare 1850. Gick i lära hos sin far och var verksam som faktorismed till åtminstone 1873. Bosatt på Bredegården till sin död.

Johan August Blåberg (1833 – 1917)

Gick i sin brors lära. Gesäll 1854, men avslutade aldrig sin smedutbildning. Enligt traditionen kunde han smida så mycket att han slapp värnplikten, som alla faktorismeder var befriade från.”¹⁰ Blev i stället byggmästare. Flyttade från Bredegården 1879.

Bredegårdens smedjor

I dag finns två smedjor kvar på Bredegården. Bredegårdens by låg innan Laga skiftet 1860 samlad mitt på ägorna. Till de fyra gårdarna hörde tre smedjor. Anders Blåberg (1826 – 1911) flyttade vid skiftet sin gård en halv kilometer västerut från den gamla boplatsen och uppförde en ny smedja. Den nya smedjan är mindre än den gamla, men den är sammanbyggd med ett brygghus. Den andre delägaren, Johan August (1833 – 1917), ägde också en smedja. Den uppgavs vara i »hjälpligt stånd» men uppfördes aldrig på den nya boplatsen, som låg en halv kilometer öster om den ursprungliga byn. De övriga delägarna, Lars Blåberg (1786 – 1873) och hans son Frans Gustaf Blåberg (1829 – 1888), delade den tredje smedjan. Lars och Frans Gustaf stannade på den ursprungliga boplatsen. Men inte heller denna smedja är identisk med den tidigare. Det är emellertid troligt att delar av den äldre smedjan ingår i den tredje smedjan. På taket sitter en vimpel av järn med årtalet 1836. På spismuren är årtalet 1843 (eventuellt 1873) inristat tillsammans med initialerna för Lars Blåberg och hans hustru. (Sedan denna text skrevs har Lars och Frans Gustafs smedja flyttats till Brandstorps hembygdsgård.)

På Bredegården fanns faktorismeder före Blåbergssmedernas tid, något som också talar för att den tredje smedjan har gamla anor. År 1712 bor Mäster Anders i Bredegården. Mäster Anders är troligen densamme som Anders Månsson Rånge (född 1669 i Velinga socken och död 1725 i Bredegården). Han blev mästare 1701 och var eventuellt son till smeden Måns Rånge (född 1634, mästare 1652 och verksam i Velinga socken). Mäster Anders son Måns (1714 – 1785) var inte faktorismed, men han ägde troligen sin fars smedja. Två av Måns döttrar gifte sig med faktorismederna, bröderna Anders och Magnus Blåberg.

Men det fanns ytterligare en smed på Bredegården under 1700-talet. 1765 gifte sig nämligen faktorismeden Magnus Dalqvist (född 1735) med Bredegårdsbonden Johan Nilssons dotter. Magnus Dalqvist hade gått i lära hos Lars Blåberg i Liden och var verksam som faktorismed till 1700-talets sista år. Kanske är det rent av Johans far, som 1743 benämns Mäster Nils i Bredegården.

De båda kvarvarande smedjorna är likartat inredda. Söder- och österväggarna har haft breda, låga fönster. En låssmed var beroende av mycket ljus för filarbetet. Vid fönstren finns arbetsbänkar med plats för två – tre skruvstäd. Arbetsstolen är en hög pall med fyra intappade ben. Vid bänkens kortsida står en städkubbe, en lodrät, upptill urholkad stock, avsedd för små städ med tapp.

Filar och andra verktyg är placerade på väggarna i redskapshängare. Några fasta väggskåp finns också. Dessa kunde innehålla flinta, putssaker och smörjor.

Spisen är murad av grova stenar, i svagare partier av tegel. Den har två härdar. Intill den stora härden finns en mindre, som enligt senare berättelser användes till att härda fjädrar och dylikt i. Intill härden är städkubben för ett stort städ placerad. Båda smedjorna är ca 5 x 5 m.

Blåbergssmederna var låssmeder. Under hela 1700-talet och fram till 1800-talets mitt användes flintlås i arméns vapen. På 1860-talet ersattes flintlåsgevär av slaglåsgevär.¹¹

Mästersmedens utbildning var lång. Yrket gick ofta i arv inom familjen och lärlingen började i unga år hos sin far. Lärlingstiden varade cirka fem år. I arbetet ingick att sköta elden, dra bälgen, slägga och handräcka. Gesälltiden varade drygt tre år. Gesällen utförde enklare smidesarbeten, grovfilning och så småningom allt mer krävande arbeten. Mästarprovet utfördes inför en av Pistolmakarämbetet utsedd mästare under överinseende av två bisittare. Färdig mästare upptogs i skrået, som sammanträdde i Jönköping. Varje år träffades alla smedmästarna för att in- eller utskriva gesäller och kanske för att deltaga i det efterföljande gillet.

Mästersmeden arbetade ofta ensam, utom då han hade lärling eller gesäll. I mästarens arbetsuppgifter ingick det finare filarbetet och den svårare härdningen av fjädrar och dylikt. ¹²

De första Blåbergssmederna var färdiga mästare vid 30 års ålder, de senare vid 25 års ålder.

Smederna köpte råvarorna, järn och stål, i Jönköping och dit levererades och där kontrollerades de färdiga låsen.¹³ Det berättas att Blåbergssmederna vandrade till fots de fyra milen med de färdiga låsen i en väska av sälskinn. Den siste faktorismeden seglade med egen båt. En av smederna vid 1800-talets början ägde också en häst. Kolet kunde antagligen köpas på trakten. Faktoriet hade kolare på nästan varje ort där det fanns smed.

Låssmeden behövde ett stort antal verktyg. Anskaffandet kunde finansieras via lån hos faktorn vid faktoriet mot inteckning i gårdar och lösöre.¹⁴ En annan vanlig lösning var ett övertagande av faderns verkstad eller strategiska giftermål för att komma över en äldre smeds verkstad. Många verktyg tillverkade smeden själv.

A. Mollstadius har beskrivit låssmedens olika arbetsmoment. Järnet och stålet höggs upp i lämpliga stycken, de smiddes till och ämnena formades genom filning, hålen gjordes och skruvarna tillverkades. Därefter härdades eldstål, nöt och fjädrar. Slutligen stämplades låsbleckets insida med smedens egen stämpel.¹⁵

De olika verktygstyperna visar genom årens lopp en förvånansvärd konservatism. Man kan följa samma redskapstyp från 1500- talets slut och fram till 1800-talets mitt.¹⁶

Blåbergssmedernas bouppteckningar ger en bild av de verktyg en smed använde. Smeden Magnus Blåberg avled 1845 och hans bouppteckning upptar: »1 st bälg, et störe stä, 3 st skrufstä, 2 st sparhakar, 64 st filer, 2 st släggor, 4 st tänger, 8 st smiehamrare, 2 st fileklåfwar, 2 st nagelton, 1 st swarfklåfwe, stampar mm.» Det stora antalet filar avslöjar hur viktigt just filarbetet var för en låssmed!

Några städ från Blåbergssmedjorna finns inte i museets ägo. I bouppteckningar uppges att man alltid hade ett större städ, placerat i den stora städkubben intill härden, 1 – 2 sparrstäd eller sparrhakar av mindre typ och 2 – 3 skruvstäd vid arbetsbänken.

Publicerad i Småländska kulturbilder 1980.

Bilder:

Den västra smedjan, interiör.

Frans Gustaf Blåberg fotograferad 28 september 1877, dagen innan hans hustrus begravning.

Smedsläkten Blåberg

Nötjärn, på engelska “tumbler mill”. För beskrivning sök på nötjärn i fb-gruppen Notiser från Brandstorp. Tillhör familjen Carlsson, Bredegården, Brandstorp.

Noter:

1 Om Jönköpings gevärsfaktori och Huskvarna vapenfabriks historia se: Mollstadius, A.:Jönköpings gevärsfaktori 1695 – 1720. Småländska kulturbilder XXXI (1958) samt Göransson, E.: Huskvarna vapenfabrik 1689 – 1939 (Stockholm 1939). 2 Magnusson, E.: Allmogeurmakeriet i Västergötland. (Falköping 1967). 3 Mollstadius, A. a.a. sid 140. 4 Jönköpings dombok 12/1 1687.5 Uppgift från Rudolf Blåberg, Stockholm. 6 Se Jönköpings läns museums personregister. 7 Pistolmakarämbetets protokoll 1824 -1854 8 Intervju med Karl-Olof Blåberg, Brandstorp 1969. Liknande historia berättas om en Bankerydssmed i Sunesson, A. S.:Faktorismidet i Bankeryd. Mäster Gudmunds gilles årsbok 1932. 9 Intervju med Erik Gustavsson, Brandstorp 1969. 10 Intervju med Ruben Blåberg, Brandstorp 1969. 11 Om flintlåsets konstruktion se Mollstadius, A. a. a. sid 63. 12 Mollstadius, A. a.a. sid 68 och 134 forts. 13 Mollstadius, A. a.a. sid 44 och 66.
14 Mollstadius, A. a. a. sid 68. 15 Mollstadius, A. a.a. sid 66 16 Meyerson, Å.: Stockholms bössmakare sid 106 forts. (Stockholm 1936)

Källor:
Landsarkivet, Göteborg:
Brandstorps församlingsarkiv 1681-1860
Bouppteckning efter Anders Blåberg 1811, Magnus Blåberg 1838, Magnus Blåberg 1845, Lars Blåberg 1849.

Jönköpings läns museums arkiv:
Mästarebok 1643-1702
Pistolmakarämbetets protokoll 1745-1780, 1781-1823, 1823-1854, 1855-1873.
A Mollstadius arkiv: Bl a personregister över personal vid Jönköpings faktori.

Bredegårdens gårdsarkiv:
innehållande skifteshandlingar, köpebrev, bouppteckningar, undantagsprotokoll, auktionsprotokoll m m.

Intervjumaterial:
insamlat till uppsats Claesson, A. M. En smedja i Västergötland. 2-betygsuppsats i nordisk och jämförande folklivsforskning 1969.