Familjemedlemmarnas gemensamma försörjningsansvar var självklar i bondesamhället. Men i de borgerliga familjerna under 1800-talet blev mannen familjeförsörjare och kvinnans uppgift att skapa ett harmoniskt hem, vara en god hustru och en kärleksfull mor. En kvinna skulle vara dygdig, gudfruktig, flitig, ett gott föredöme för sitt tjänstefolk, alltid vänlig, oegennyttig, vårdad men inte prålig.. Ett arbete utanför hemmet var otänkbart, men för den skull fick hon inte vara sysslolös.
Thecla Wrangel ger en bild från 1850-talets Jönköping i boken Från forna tider (1927):
Nej, en väluppfostrad och välartad flicka satt dagen i ända mittemot sin mamma vid reflexionsspegeln och broderade med korsstygn tofflor eller ock hundar, kattor, någon gång även lejon på de stenhårda förmakskuddarna, trädde ljusstaksmattor och ljusmanschetter av glaspärlor, eller långa klocksträngar avsedda endast och allenast till prydnad. Något senare slog den unga mön frivoliteter – av tråd naturligtvis.
År 1804 kom en boktryckare i Tyskland på att tryckta broderimönster för korsstygn eller petit-point på rutat papper. Mönsterarken färglades för hand. På 1840-talet sysselsattes inte mindre än tusen personer enbart i Berlin med att färglägga broderimönster. I Sverige såldes mönsterarken i sybehörs- eller tapisseriaffärer eller spreds via modetidningarnas handarbetsbilagor.
Ovan: brudgumshängslen broderade av E. Elis. Söderblom till bröllopet den 9 augusti 1840 med Anton G. von Essen. Tillhör Jönköpings läns museum.
Publicerad 1992 i Tiotusen år, utgiven av Jönköpings läns museum och Jönköpings läns hembygdsförbund. En snarlik text publicerades i Jönköpings-Posten 21 maj 1986.
Anna Maria Claessons samlade texter 