Dockskåp

Sommaren 1998 visades på Jönköpings läns museum utställningen DOCKSKÅP. 77 stycken dockskåp från museer och privatpersoner ställdes ut – kanske den största utställningen på detta tema som då visats i Sverige. Jag var utställningens producent, min oumbärliga medarbetare var Eva Billing. Nedanstående text är aldrig publicerad, den användes av mig vid visningar och föreläsningar.

Varför fångas vi av det lilla formatet? Är det hantverksskickligheten? Utmaningen i att skala ner verkligheten? Tingen är igenkännbara men ändå främmande. Eller ligger magin i att det lilla formatet gör världen överblickbar och hanterbar? Mitt i julförberedelserna brukar jag själv ägna en lång stund åt att julstäda mitt dockskåp. I dockskåpet blir det i alla fall ordning i kaoset.

Själv äger jag flera dockskåp. Från barndomen finns Kickebo, ursprungligen ett danskt skåp med belysning, ett skåp som sedan femtiotalet genomgått många förändringar. Och i min egen dockskåpshistoria kan jag se flera av dockskåpens funktioner, skåpet som leksak, som samlarobjekt eller som modellbygge.

Kickebo 2023, inrett med reseminnen, vängåvor och möbler från bland annat Värmländskt hantverk, Carin Backlunds Lustikulla, antikhandeln och egen tillverkning.

Det äldsta skåpet som visades på vår utställning var en modell av den tänkta huvudbyggnaden på Strö herrgård utanför Kristianstad. ”Byggherre” var godsägaren Anders Sigfrid Rålamb (1753 – 1808). Men bevarade ritningar av en planerad huvudbyggnad har inga likheter med modellen. Var modellen av Strö ett drömhus? Liksom många andra dockskåp.

De tidiga dockskåpen liknade faktiskt mer dockhus. Och det första kända dockhuset byggdes i Tyskland på 1500-talets mitt av hertig Albert av Bayern. Det finns dock inte kvar, utan försvann i en brand hundra år senare. Men det äldsta bevarade dockhuset är från 1611 och kan beskådas på Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg.

De tidiga dockhusen var inga leksaker. De var snarare en slags konstskåp där tidens hantverksskicklighet demonstrerades. Gustav II Adolfs konstskåp som finns i Uppsala innehåller ett litet ”dockhus”, nämligen ett fågelhus för fem jaktfalkar!

Däremot var de tidiga dockhusen uppfostringsverktyg. Om överklassen gossar lärde sig krigandets konst genom uppställning av tenn- eller silversoldater, fostrades flickorna in i hushållandets konst genom dockhusen. Dockhusen har påfallande innehållsrika kök, med eldstaden i centrum och med en mängd små kopior av dåtidens hushållsredskap.

Från Tyskland och Holland exporterades dockskåpens idé på 1700-talet till England. Även där handlade det ofta om att bygga små kopior av egna eller fantiserade residens. En sentida uppföljare av engelska slott och herresäten i miniatyr är naturligtvis Queen Mary’s Dolls’ House från 1920-talet. Dockskåpet, som väl kan sägas vara dockskåpens Rolls Royce, kan beses på Windsor Castle. Dåtidens främsta hantverkare, arkitekter, konstnärer skapade ett fantastiskt dockhus som skulle demonstrera tidens hantverksskicklighet, men också tidens tekniska framsteg. Huset har elektricitet, rinnande varmt och kallt vatten, moderna tekniska maskiner som hissar.

Med industrialiseringen brukar man säga att begreppet barndom uppfanns. Det gällde i huvudsak borgerskapets barn och det är nu dockskåp och dockhus flyttar in i barnkammaren. Museernas bevarade dockskåp dateras ofta från 1870 och framåt. Inredningarna är påfallande lika beroende på att det nu växt fram en mer fabriksmässig tillverkning av dockskåpsmöbler. Centrum för denna var Nürnberg med omgivningar. En karaktäristisk typ av möbler är de mörkt mahognyfärgade möblerna med gulddekor som tillverkades från 1800-talets mitt från Waltershausen, Tyskland.

Men i den här tidens dockskåp finns förutom möbler av trä, möbler av papier maché, porslin, plåt, celluloid med mera. Det finns en stor charm i de här äldre dockskåpen som framför allt beror på blandningen när det gäller inredning: det slitna och sönderlekta, det hemmasydda, den varierande skalan, de inköpta och hemmagjorda möblerna, dockorna med stela träansikten … Generationer av små barn har fortsatt att lägga till för att skapa helheten.

Det där med skalan är en egen historia. Dagens dockskåp i handeln är i skala 1:16, det som fanns i leksaksaffären när jag var barn var 1:12. Själv strävar jag efter 1:10. Men som sagt, blandningen har sin charm.

Mot 1800-talets slut växte det fram en inhemsk leksaksindustri. Gemla startade 1866, bröderna Ivarsson i Osby 1884. Men det fanns också mer lokala fabriker. En typisk produkt var svarvade ljusa möblemang med glödritad dekor.

Under 1900-talets första årtionden hittar man inte så sällan i små skrifter och i press som Husmodern beskrivningar på hur man själv kan bygga ett dockskåp med inredning. Ibland riktade man sig till barnen, ibland till omgivande vuxna. Här finns modeller av papp, möbler av tändsticksaskar och trådrullar och lövsågade mönster.

Utgiven 1925

På 1900-talet spreds dockskåpen till arbetarklassens barn. Två eller tre sockerlådor travade på varandra blev ett fint dockskåp om mamma sydde gardiner och pappa sågade ut fönster och kanske till och med inrättade belysning med hjälp av ett ficklampsbatteri.

Med tiden gjordes också försök med tillverkning av mer pedagogiska dockskåp för barn som hade en inredning som tålde mer hårdhänt hantering. Dagens köpe-dockskåp är sedan 1947 tillverkade av Lundby i Lerum.

På utställningen 1998 bad vi dockskåpsägarna att berätta om sina skåp. Det visade sig att det många gånger är roligare att bygga än leka med skåpen. Byggandet kan pågå under många år, ofta som en gemensam aktivitet mellan generationerna. Men ibland bygger barnen – som jag gjorde – själva.

Så småningom utvecklas det för dockskåpsmakaren till en sport att se världen i smått. Rönnbär blir äpplen, små pastastjärnor blir kakor, urgröpta kastanjer blir skålar, trådrullar kan byggas om till bord, tändsticksaskar till byråer, kapsyllock blir kastruller.. Locket till Kalles kaviar blir en fin citronpress. En toarulle kan bli en kamin. Eller så prövar man att sticka grytlappar med hjälp av stoppnålar. Så börjar sökandet på resor. Och vänner hjälper till och letar.

Ibland utvecklas hobbyn till ett yrke. Berith Bergström som grundade Nolbyn eller Värmländskt hantverk skapade de svenska dockskåpens Rolls Royce. Mellan 1938 och 1979 hade Berith Bergström en liten affär på Sibyllegatan i Stockholm. Hagasessornas dockskåp kom förstås från Värmländskt hantverk! En efterföljare till Bergström var Carin Backlunds företag Lustikulla.

Det här dockskåpet inrett med möbler från Nolbyn, Värmländskt hantverk, såldes på Stockholms Auktionsverk 2014 för 15 000 kr.

Dockskåpen kan berätta personliga minnen från barndomen. På utställningen fick vi bland annat in ett litet skåp som en kvinna gjort som skildrade hennes tidigare arbetsplats på Fläktfabriken i Jönköping.

I all lek bearbetar barnet omvärlden. Så dockskåpen kan också vara ett sätt att ta sig an svåra saker. En dockskåpsägare berättade att hen började bygga sitt dockskåp i samband med föräldrarnas skilsmässa.

Strö herrgård var kanske en dröm om en ny huvudbyggnad. Många dockskåp speglar andra drömmar: drömmen om en lycklig barndom, drömmen om det hus man en gång kanske får råd att bygga, drömmen om en lycklig familj, drömmen om ordning, drömmen om gemenskap. För många barn var dockskåpet i sig en ouppnåelig dröm. Men tänk, som vuxen kan du faktiskt förverkliga din dröm.

Avslutningsvis: ytterligare två dockskåp här hemma …

Anne’s Cottage från 1944 under renovering
Ett dockskåp tillverkat 1932 av patienter på Österhemmet, Helsingborg. Österhemmet var en del av Vanföreanstalten. Det var utställt i Kilbergs bokhandel i staden som sålde lotter à 1 kr. Pengarna gick till Österhemmet. Tidigare ägarens farmor, Hannah Andersson, vann dockskåpet. Här också under renovering.


Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …