1988 skrev jag en artikel i Jönköpings-Posten där jag argumenterade för att staden behövde ett Skönhetsråd. Så här drygt trettio år senare kan jag inte annat än imponeras av min ungdomliga frejdighet. Och förslagen är i vissa fall fortfarande aktuella …
– Men vad är nu detta? frågar sig kultursidans läsare. Skönhetsråd? Ska ett ”råd” tala om för oss vad som är vackert och vad som är fult? Vad är detta för överförmynderi?
– Jo, säger jag, tänk tvärtom. Vad har mångårigt ”icke-överförmynderi” gett oss Jönköpings medborgare?
Detta har hänt!
En ovanligt vacker och homogen trähusstad där de 700 åren kunde avläsas i topografi och bebyggelse har blivit en stinkande, bullrande stad som till det yttre under flera årtionden tyckts drabbad av en bombkrevad. Vi har fått en stad där den äldre bebyggelsen fått förfalla eller rivits, där bilarna med sina p-platser och sin skog av skyltar ohämmat fått breda ut sig, där reklamtavlorna blivit allt fler och allt större och där centrum tömts först på sina boende och sedan på sitt affärsliv.
Nej, vi medborgare i Jönköping behöver en motkraft! Vi behöver ett folkligt förankrat Skönhetsråd som kan delta i kampen för en vackrare stad. Ett råd som kan ta kommunalrådet John Johansson i örat då han propagerar för reklam t o m på hundlatrinerna. Ett råd som kan föra en annan diskussion än kommunalrådens vanliga: den där som bara handlar om rondeller,P-hus, undergångar och nergrävda gator, Munksjöbro och allt annat som kallas för ”det stora lyftet” för Jönköping.
Vi undanber oss ett råd med parlamentarisk representation eller ännu värre, ett råd med representanter för kulturnämnd, fritidsnämnd etc. Nej, Jönköpings stads Skönhetsråd ska bestå av orädda och självständiga medborgare som kandiderar på eget program.
Härmed anmäler jag min kandidatur till Jönköpings stads Skönhetsråd på följande program:
Begränsa bilismen! Bilen är den största boven inte bara när det gäller luftmiljön, utan även när det gäller stadens förfulande. I den heliga bilismens namn fälls träd, rivs hus, breddas gator, tvingas gående under jorden vid korsningar och delas stadsdelar av trafikleder.
Utveckla en tyst, miljövänlig kollektivtrafik! Som steg 1 återinför spårvagnen från centrum till Stadsparken. Vilken turistattraktion!
Bekämpa den kommersiella reklamen! Varför ska vi medborgare utsättas för reklamens imbecilla budskap på bussen, vid busshållplatsen, utmed alla gator, på husväggar, på papperskorgar, i idrottshus och badhus? Gör Rådhusparken till en reklamfri zon. Bort med reklamen i rabatterna.
Slå vakt om den äldre bebyggelsen som finns kvar. Hur länge ska t ex Storkvarn i Dunkehalla få förfalla? Nybebyggelsen ska, som Ebba Ramsay uttryckte det på 1880-talet då hon lät uppföra Victoriahuset, vara en ”prydnad för staden”. Den ambitionen har inte präglat de senaste två årtiondenas byggherrar, politiker och kommunala tjänstemän.
Skapa mer parker och grönområden. Öppna Hovrättens park för allmänheten. Rädda det lilla som finns kvar av Rocksjöns forna fågelparadis – bygg fågeltornen.
Gör Vätterstranden tillgänglig – men utan laguner, restauranger och andra ”attraktioner”. Vätterns makalösa skönhet och storhet behöver ingen kosmetika.
Utnyttja konstnärerna då t ex papperskorgar, lyktstolpar, skyltar och parksoffor utformas.
Skapa mötesplatser i staden. Gör t ex gamla Rådhuset till medborgarnas hus. Nu disponerar länsmuseet huset ett par år. Det är bra – men vidareutveckla tanken på ett stadsmuseum. Låt rådhuset bli ett annorlunda stadsmuseum med utställningar, berättaraftnar och andra träffar, musikstunder, insamling av berättelser om staden, fotografier och föremål. Låt rådhuset bli den naturliga mötesplatsen för kommunalrådet Åke Johansson, pappersarbetaren och författaren Ragnar Järhult och för hon som slank in en stund i väntan på bussen.
Men Huskvarna då? säger huskvarnabon, för det gör han alltid. Ja, där behövs också ett Skönhetsråd, men vi ska inte ha ett byråkratiskt råd för hela kommunen. Utan överallt, från Visingsö i norr till Bottnaryd i söder, ska skönhetsråden blomma. Låt oss tala om för de som bestämmer hur vi vill ha vår miljö!
Låt ropen skalla – skönhet åt alla!
Publicerad i Jönköpings-Posten 22 september 1988.
Anna Maria Claessons samlade texter 