I januari 1851 skrev sjuttonåriga Axel von Kothen i sin Klutterbok:
Söndagen den 19.
Idag reste Emilia, moster Charlotta och Johan på en och Adolf, jag och Ferdinand på en annan släda till kyrkan. Wi reste på sjön dit. Maja Lisa, Johanna och alla de öfriga drängarna gingo dit.
Det var en begrafning i kyrkan. Jag glömde att skrifwa i går, att Emilia war i Pinnebo i går och prydde det barn, som i dag skulle begrafwas och jag har äfwen glömt att skrifwa de föregående dagarna, att hon gjorde blommor, en krans och en krona allt utaf papper, som war färgat eller couleurt, som de kalla det. Detta skulle pryda det barn, hwars likkista war blå med hwita stjernor. Pinnebo ligger icke långt från Brunswik. Ingången lydde emedlertid sålunda: ”Är Herren med oss, hwi wederfares då allt detta”. Dom. 21:13.
Kransar och kronor av papper, ibland fästade på ett pappersark med en text om den döde, prydde i första hand barnens kistor. Efter begravningen kunde de tas hem eller hängas upp inne i kyrkan. Då Bäckaby gamla kyrka flyttades till Jönköpings stadspark vid seklets början, tog man tillvara de papperskronor och papperskransar som prytt långhuset. Alla var från 1800-talet. Seden tycks ha utvecklats vid århundradets början, och kyrkorna kunde vid dess mitt vara fulla av dessa begravningsprydnader. Så här beskrevs seden 1922 av A. S. Sjögren i Långaryds socken i ett brev till Jönköpings läns museums grundare Algot Friberg:
Förr brukade man upphänga på väggarna i kyrkan, i sakristian och i vapenhuset kransar över både unga och gamla gjorda av pappersblommor med en grafskrift i midten. Numera är detta bruk borttaget. Man lägger nu perl- och metallkransar på grafven. Det är slägten till den döde, som göra detta. Om vintern tages de hem till sorghuset och upphängas på väggarna i rummen Om våren tagas de ned och lägges åter på grafven under sommaren. Så gör man härmed år efter år.
Kransar av levande blommor blev inte vanliga förrän på 1900-talet.
Publicerad i Tiotusen år. Utgiven av Jönköpings läns museum och Jönköpings läns hembygdsförbund 1992.
Fotograf: Göran Sandstedt.
Axel Sig. von Kothen gick i skola i Jönköping, men tillbringade ferierna på gården Holma i Hakarps socken. Dagboken skänktes till museet 1986.
Anna Maria Claessons samlade texter 