Först korset, sedan kronan

Är detta två pusselbitar som passar samman?

Först en tavla ur missionsmuseets samlingar på Jönköpings läns museum. På en botten av blått siden är ett broderi i applikation fäst med läggsöm av metalltråd. Motivet: en gyllene krona med glittrande paljetter och bakom denna ett stramt rött kors och åtta kinesiska skrivtecken i en halvbåge. I accessionskatalogen står: ”JM 17 010:2. Inlämnat genom missionär Axel Svensson och missionssekreterare Almqvist, Jönköping 1955.”

Jag besöker Erik Wiberg, missionär för Svenska Alliansmissionen i Kina mellan 1935 och 1947. Utan problem läser han texten: ”Först bära (på ryggen) korset, sedan bära (på huvudet) kronan”. Uttrycket är vanligt, och visst har han sett liknande tavlor, men inte i kinesiska hem. Så frågar han om jag vill läsa hans hustrus brev hem från Kinatiden till familjen i Månsarp. Fullastad med brevpärmar tar jag mig till bilen. Några dagar senare talas vi vid på telefon. Vilka bibelord ligger bakom uttrycket om korset och kronan? frågar jag. Flera, undervisar Erik mig, i t. ex. 2. Tim. 4:8 skriver Paulus: ”Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans…” (i äldre bibelöversättningar används istället ordet kronan). Att den kristne skall bära sitt kors beskrivs bl. a. i Matt. 10:38.

Tavlans okända historia fascinerar mig, och den är inte den enda i sitt slag. På väggen hemma hänger en snarlik som jag för ett par år sedan köpte på Erikshjälpen i Jönköping. Ja, vi befinner oss ju i Smålands Jerusalem! Särskilt Kinamissionen ha legat stadens fromma varmt om hjärtat, och Kinamissionärernas brev hem till Jönköpingsvännerna kunde publiceras på Jönköpings-Postens första sida.

Många familjer i staden hade fadderbarn på det stora barnhemmet i Saratsi, där över tusen utkastade flickebarn räddades till livet. Och i åtminstone två hem hängde tygtavlor med texten ”Först bära korset, sedan bära kronan” på kinesiska.

Den andra pusselbiten är ett brev. Jag börjar läsa vad Eriks blivande hustru, Iris Sandahl, 25 år gammal, skriver till föräldrarna från Kina Inlandmissionens språkskola Kiangtu: ” ’Men den är salig som härdar ut, ty livets krona får han till slut.’ Och det är kronan, målet vi sträva för, sedan må vägen gestalta sig olika! Jesus är med.”

I slutet av mars 1936 befinner hon sig äntligen på sin missionsstation i Paotow, belägen långt upp i norra Kina, strax utanför den stora muren och vid kanten av den mongoliska stäppen. Inför julen 1937 läser jag:

Käre Far och Mor och lilla Göta! Jesu frid!

Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldige Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” Jes. 9: Sänder denna lilla julhälsning i dag och önskar Er mina Älskade Kära, en rikt välsignad och god jul och ett dito 1937. Gud välsigne Er i allt och med allt vad Ni behöva. Skriver ett brev senare, för man kan aldrig veta om detta går fram ordentligt. Var inte oroliga för mig och oss härute. Fast vi inte alls veta hur det blir så är vi dock lugna och trygga i Fars omsorg. Kanske vi kunna stanna kvar som vi så innerligt önska, men om det ingår i Guds plan att vi för någon tid ska lämna och gå till någon annan plats så får vi göra det. I allt ska Han leda. Det är så tryggt. Låt ingen oro störa Er julglädje. För tillfället har vi stormöte, härliga möten och Gud verkar ibland oss. Tack och lov. All ära åt Honom.

De innerligaste hälsningar från Er i Kina lyckliga Iris.

Hinner inte mer i dag, ska snart skriva ett brev. Gud vare med Er o mig! Ja, jag skulle väl tala om vad det står på tavlan. Ordagrant. ”Först Korset, sedan kronan”.



Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …