Anna Maria Claessons samlade texter

Försommar 1915 i Jönköping. Tidningen Smålands Allehanda fylls av rubriker som ”Ny tysk offensiv väntas i Flandern” och ”Ryska fronten vacklar på sin starkaste punkt”. Den kända författarinnan Ellen Key, som John Bauer träffat flera gånger, talar på kvinnornas allmänna rösträttsmöte på Visingsö om Kvinnovilja och kvinnomakt. På kvällarna kan John genom Sjöviks öppna ateljéfönster höra musiken från Stora hotellets trädgård. Sommarvärmen har ännu inte kommit, vattnet i Vättern är bara elva grader.

Det är sista gången som John sitter med sagotexterna till Bland tomtar och troll. Han har definitivt bestämt sig för att avsluta det uppdraget. Men som vanligt är han ute i sista stund och som vanligt tjatar förläggarna på honom. Erik Åkerlund vill ha prov på illustrationerna och omslagsvinjetten omedelbart, Cyrus Granér skriver och ber om ett omslag till en jultidning.

Egentligen borde han äntligen kunna vara nöjd med sig själv. Nyss fick han ett brev från en gammal vän. Visserligen ville denne tigga en gratisteckning till Scoutförbundets tidning, men ändå, helt osanna är inte hans ord: ”Pressen sjunger ditt lov, både här och hinsides Atlanten, och inom Sveriges gränser talar man om ingenting annat än Mats och prinsessan och stortrollet.”

Han har haft framgångar, nu senast med den där barnteaterpjäsen som spelas på Skansen. John har alltid, ända sedan barnsben, roats av teater. Äntligen har han fått tillfälle att själv skriva och göra dekor och dräkter till en föreställning. Nya teaterprojekt väntar, så snart Bland tomtar och troll är avslutad skall han skriva nästa pjäs.

Sista årgångens illustrationer tillhör John Bauers mest virtuosa och fulländade. Ett svagt ljussken omger prinsessan där hon rakryggad sitter på sin sten, fången i en av bergets kamrar. På stenbordet framför henne ligger resterna av av drakblodspalten och den giftiga bolmörtsgröten. Trollmor lutar sig fram, tyngd av glänsande guldringar, glittrande pärlor och lysande ädla stenar. ”Nå, hur är det med aptiten?” frågar hon, uppenbarligen nöjd med att bordet är tomt. Hon vet inte att älvorna nyss givit prinsessan frukt och bär och tagit med sig den otäcka trollmaten.

Den eteriska prinsessan, det överlastade trollet och den lavklädda bergväggen är utformade med Johns allt mer omsorgsfulla, förfinade och detaljerade teknik. Inte undra på att han klagar över att tiden aldrig räcker till! Och att han längtar efter att få utveckla nya uttryck, andra tekniker och motiv.