Lilla oskuldsfulla prinsessan Bella

Det är den vackra sommaren 1912. Åter sitter John Bauer i sin ateljé på Sjövik i Jönköping och ritar ”gubbar”, som han kallar sina sagofigurer. Hans hustru Ester får solbada ensam på Stockholms skärgårdsklippor för han behöver arbetsro. John är tyngd av många beställningar. Vissa dagar drabbas han av förtvivlan inför arbetet. Varför är han stundtals så trött, så oförmögen till skapande? Är han bara lat eller är han ingen riktig konstnär? När de där tankarna kommer är det bäst att fly hem till pappa och mamma i Jönköping.

Nu ligger texterna till julens upplaga av Bland tomtar och troll framför honom på bordet. Helena Nybloms saga Oskuldens vandring tycker han om i all dess menlöshet. Den ger honom möjlighet att gå djupt in i skogens skymningslandskap och den innehåller en spänning mellan den lilla prinsessan och den mörka, lite farliga naturen, en spänning som han kan ta tillvara.

Förra året vilade han sig från Bland tomtar och troll. En osämja med förläggaren Erik Åkerlund ledde till att den kände dansken Louis Moe illustrerade 1911 års kalender. Men publiken ville ha John tillbaka och därför sitter han nu vid skrivbordet framför fönstret och tittar ut mot björkarna som kantar Rocksjökärret.

För nästan tio år sedan satt han också här. Han var fortfarande elev vid Konstakademien och framtiden var oskriven. Björkarnas kala gracila grenverk tecknade sig mot en gul skymningshimmel, det var vår i luften den gången. Det året illustrerade han sin första stora sagosamling: Länge, länge sedan av Anna Wahlenberg. Tio år senare har hans illustrationer fjärmat sig från de där konventionella barnboksbilderna. Han har sedan dess hittat sig själv.

John hämtar ur sin inre verktygslåda de slingrande rötterna, granarnas svepande grenverk med ljust tecknade kottar och örnens vattrade fjädrar. Han återskapar den gula skymningshimlen vid Sjövik.

Mot den täta granskogen, mot den majestätiska, skarpögda fågeln ställer han den lilla prinsessan Bella som i berättelsen med barnslig oskuldsfullhet skalat av sig civilisationens klädsel och nu räcker sitt sista plagg till den mörka örnen. Ständigt arbetar John med att finna uttrycket: det där magiska, upphöjda, avskalade ögonblicket då tiden stannat och skapelsen håller andan. Kanske har han nu hittat det i bilden av prinsessan Bella och örnen.



Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …