Anna Maria Claessons samlade texter

Denna text är en ironisk replik på Jönköpings-Postens kulturredaktörs recension av en liten skrift som Jönköpings läns museum gav ut 2003 i anslutning till sommarutställningen Trollsommar.

Vad var det som var så bekant i kulturredaktörens recension av Stentrollens olösta gåta, en banbrytande skrift författad av Mats B, Björn Larsson och Peter Johansson, alla etablerade stentrollsforskare?

Det klingade likt ett eko av röster jag hört förut. Ursprung, utvandring, spridning, typologi – är det inte den framstående religionsforskaren Martin P:son Nilssons evolutionistiska survivalteorier som återuppstått från de döda?

Det är många år sedan striden stod mellan den traditionshistoriska forskningsskolan, vars främsta företrädare var just Nilsson, och den unge C. W. von Sydows djärva, funktionalistiska analysmetod av kulturella företeelser. Det känns som det är dags att damma av von Sydows idéer och föra vår spirande grundforskningsansats (och vetenskapliga debatt) in i sundare banor.

von Sydows betonande av fenomenens psykologiska, sociala och miljöbetingade förutsättningar är klargörande och jag kan här endast antyda några mer fruktbärande infallsvinklar på företeelsen stentroll än de som i debatten hittills förekommit.

Låt mig först få slå fast att stentroll är en modern företeelse. Det äldsta kända stentrollet dateras till 1961. Ordet stentroll finns heller inte i Svenska Akademiens ordbok. Och innan ett fenomen existerar har vi förstås inget behov av benämning.

Om vi nu antar att stentrollen kan förklaras funktionalistiskt, inställer sig en rad intressanta forskningsproblem. Är exempelvis att klistra samman några stenar, måla dem med ögon och mun och kalla denna produkt för stentroll, ett uttryck för den moderna människans hybris, det vill säga av en föreställning om att det är människan som blåser liv i materien?

Som ett bevis på detta skulle också 1900-talets tendens att personifiera naturen och därmed ge den en ofta förlöjligad eller förminskad roll (jfr Elsa Beskows, illustrationer), kunna ses? Å andra sidan kanske det är lika rimligt att se intresset för stentroll som en önskan att besjäla naturen? Ja, helt enkelt som ytterligare ett uttryck för nyandlighet i en sekulariserad tid?

En intressant iakttagelse är att föreställningar om tur och otur ofta förespeglar stentrollens ägare, liksom att många troll utrustats med de s.k. lyckotrollens peruker.

Forskaren kan (och skall i dag) lägga ett genusperspektiv på sin forskning. Erfarenheten har visat att särskilt kvinnor omfattar stentrollen med värme. Är det för att de kan ses som en protest mot ett kvinnoideal där naturligt mjuka, svällande former är bannlysta. Stentrollen är ju också tydligt avsexualiserade. Hur ska detta tolkas ur ett modernt queerperspektiv?

Släktskapet med den glada, oproblematiska moderna naiva konsten känns också påtaglig. I stentrollens värld, liksom i den naiva, finns ingen ångest eller sorg. Och vem som helst utan formell utbildning kan förfärdiga ett stentroll. Alla får vara med och leka konstnärer.

Är stentrollen en handens protest mot de industrialiserade samhället? Eller är de ett resultat av det? Stentrollen har nämligen gärna lierat sig med turistindustrin. Så har till exempel Gränna (en av Sveriges tidigaste och än idag viktigaste turistorter) haft en rik stentrollstillverkning!

Den franske filosofen och samhällsvetaren Pierre Bourdieu skulle naturligtvis analysera stentrollen som klassmarkörer. Inget medelklasshem med kulturellt kapital äger ett stentroll! Endast utpräglade Homo ludens roar sig, förvisso med en viss distanserad ironi, med att samla på stentroll. Att förklara detta vore en kvalificerad forskningsuppgift.

Personligen är jag dock, i von Sydows anda, intresserad av det mest självklara. Stentroll består av två eller tre sammanklistrade stenar. Inget mjölklister, Björnlim eller för den delen Karlsons klister håller i längden. I början på 1950-talet lanserades Plastic Padding tillverkat av Loctite Corporation. Det fogade samman det omöjliga. Jag citerar företaget: ”Genom dess historia har Loctite skapat nya marknader genom att upptäcka möjligheter som ingen förut trodde existerade”. Det osannolika stentrollet möjliggjordes av Plastic Padding. Det är min enkla hypotes.

Alldeles uppenbart är, oavsett vilken arbetshypotes man väljer, att stentrollen inte är några uråldriga relikter, utan intimt förbundna med industrialiseringen och modernitetens framväxt och individens födelse ur ett kollektiv. Ett forntida kollektiv där troll stod för något helt annat än två hopklistrade stenar med ett glatt – ibland förvånat – ansiktsuttryck.