Anna Maria Claessons samlade texter

Ett märkligt rykte meddelas i Stockholm, berättar Jönköpings-Posten i januari år 1888. Hela Stockholm, hela landet, ja, nästan hela den civiliserade världen talar om det. Prins Oscar, andre son till kung Oscar, skall gifta sig med fröken Ebba Munck, dotter till den framlidne översten i Jönköping, Carl Jacob Munck!

Inte sedan Vasaättens dagar har en kunglig gift sig med en menig mans dotter. Prinsen kommer att förlora arvsrätten förstås, men, som han själv sagt till en av sina närmast kamrater: Han skulle med glädje nöja sig med titeln ”herre” om han bara fick sin älskade till maka. Och prinsen har fått strida och försaka för att få sin vilja igenom.

Redan år 1885, vet tidningen att berätta, fattade prinsen böjelse för den älskliga fröken Munck. Paret lär ha bestämt sig för varandra då prinsen sökte hjälp för hjärtbesvär i Amsterdam där kronprinsessan Victoria vistades. Fröken Munck var nämligen vid denna tid hovfröken hos kronprinsessan. Deras förhållande väckte naturligtvis stort motstånd i kungafamiljen. Fröken Munck tog avsked som hovfröken och prins Oscar, som tjänstgjorde vid flottan, skickades iväg på en lång seglats. Paret förbjöds att träffa varandra – ja, de fick inte ens brevväxla med varandra på två år.

Nu när de två åren gått, är prinsen fortfarande lika övertygad om sin kärlek. Och för oss här i Jönköping, skriver stadens andra tidning Smålands Allehanda, som sett fröken Munck växa upp, är det ej svårt att förstå prins Oscar. ”Vi äro övertygade om att vid alla världens hov han ej skulle funnit en älskligare och skönare brud”.

Den snart trettioåriga fröken Munck, omtalar tidningarna vidare, är av medellängd med smidig, välväxt figur. Hennes hårfärg är cendré och hon väcker genast uppmärksamhet genom sina stora själfulla blå ögon ”som andas mildhet och behag”.

Snart skall både jönköpingsbor och andra få en tydligare bild av henne då påpassliga fotografer mångfaldigar hennes porträtt till försäljning. Fast, som Smålands Allehanda anmärker, dessa gör inte fröken Munck rättvisa. Den stränghet och stelhet som fotografierna utstrålar präglar inte den bildade, intagande och helt behagfulla fröken Munck, som förr brukade stråla som en stjärna på slottsbalerna och vars livliga glättighet vinner allas sympatier.

I slutet av januari offentliggörs parets förlovning. Det är drottning Sophia som till slut övertalar kung Oscar om att låta de unga få som de vill. Kronprinsessan sägs vara den största motståndaren till alliansen, medan prinsens bröder, Eugen och Carl, välkomnar den. Prins Oscar avsäger sig arvsrätten och sitt apanage. Han får inte längre vara hertig av Gotland, men han behåller prinstiteln och fröken Munck från Jönköping ska bli prinsessan Ebba Bernadotte.

Prins Oscar och hans tillkommande har gemensamma intressen. De är båda stora filantroper – redan som liten flicka bildade fröken Munck med två kamrater syföreningen E.L.G. (En liten gåva) som idkade välgörenhet bland fattiga barn i hemstaden. Och prins Oscar har setts besöka fattiga i deras hem, ja till och med hemlösa stackare på Stockholms gator.

Båda är varmt religiösa, som den borgerliga Smålands Allehanda uttrycker det, på ett svärmiskt, men sunt vis. Deras lågkyrkliga profil gör dem till ivriga missionsvänner. Tillsammans engagerar sig prinsparet i den unga Kinamissionen, de tillhör grundarna av svenska Mongolmissionen och de stödjer missionen i Lappland och bland sjömännen ute i världen. Prins Oscar är aktiv i de kristliga militärernas förening och kommer att vara ordförande i KFUM åren 1893 – 1943. Ebba Bernadotte engagerar sig i drottningens sjukhem och hon blir så småningom styrelseledamot i KFUK åren 1897 – 1912. Mot slutet av sin levnad var prinsessan också styrelseledamot i Frälsningsarmén.

Den romantiska kärlekssagan om mannen av börd och flickan från folket, liksom parets, som man uppfattade det, enkla leverne och humanitära intressen gjorde de två oerhört populära i 1890-talets Sverige. Deras missionsengagemang gav dem också en särskild plats i jönköpingsbornas hjärtan.

Förutom fotografiska ”idolporträtt” av prinsessan Bernadotte, kunde stadens invånare köpa sejdlar och muggar från Kosta med etsade porträtt av paret, en ”modern, nyttig och oumbärlig ”Ebba Munck-filtsjal” och en porträttbyst, gjord i två storlekar som också exporterades såväl till Norge, Danmark som till Tyskland.

Paret följs inför sin förening av många varma lyckönskningar, påstår Smålands Allehanda, från ”den stora massan av Sveriges folk, som bättre förstår hjärtats språk än statsklokhetens beräkningar”. Men en och annan från det konservativa lägret ser giftermålet som en ”arm räckt åt republiken”. ”Genom detta steg” utropar en känd politiker enligt tidningen ”blir prins Oscar den mest populäre man som någonsin funnits i landet. Jag skulle nästan vilja spå att inom 15, 20 år förklaras Sverige för republik och till president väljes ”furst Oscar Bernadotte!”

Giftermålet ägde rum mars 1888 i Bournemouth på engelska sydkusten, där drottningen vistades på grund av sjukdom. Äktenskapet uppges ha blivit ”sällsynt harmoniskt”. Paret fick fem barn, den yngste döptes till Folke Bernadotte. Prins Oscar och hans Jönköpingsprinsessa fick ett långt liv tillsammans. Prinsessan Ebba avled 1946 och prins Oscar, vid 90 års ålder, 1953.

Publicerades i Jönköpings-Posten den 8 juli 2003 i samband med länsmuseets sommarutställning Prinsessdrömmar – en lekfull utställning för alla åldrar om John Bauers sagoprinsessor.